12.Crucifixus

Det var ljust utanför hotellfönstret. Datorklockan visade 06.00. Bara tre och en halv timme till dess att genrepet skulle börja. Jag ställde väckaruret på minsta möjliga marginal och dråsade i sängen. En djup och drömlös sömn övermannade mig omgående. Då klockan ringde steg jag upp och bytte hastigt kläder, borstade tänderna i ilfart och nästan sprang ut ur rummet. På vägen ut genom lobbyn tog jag en lokaltidning från högen på incheckningsdisken. Jag vek... Read More

11.Senza misura & Rites de passage

Masja satt redan till bords då jag och Lisa kom in i köket. Nikolaj agerade värd och visade oss våra platser mitt emot varandra vid det lilla köksbordet. För någon som – likt mig – var van vid att människor i föräldragenerationen på sin höjd serverade scones och te vid den här tiden på dygnet, var den Azarovska kvällsmaten i särklass. Pilmeni visade sig var en sorts ryska ravioli, som dock smakade allt annat än italienskt. På dessa pastaknyten, som... Read More

10.Putrefactio

När jag nickat mig genom mer än en timmes oupphörligt slippriga historier från Sture, hade jag rest mig upp och lämnat sällskapet, efter en kort överläggning med Göran. Han redogjorde viskande för sin tro på att han i den ungerske jazzmusikern funnit en tvillingsjäl. Jag önskade honom lycka till i sin eviga kamp för världskärleken, och vi konstaterade att vi skulle kunna fortsätta vårt samtal efter konserten kvällen därpå. Jag gick mot hotellet. Det sista... Read More

9. Madamina, il catalogo è questo

En hård knackning från insidan av dörrfönstret till krogen väckte mig ur min förstening. Jag upptäckte att jag blivit stående med handen på handtaget och att det nu var någon på den andra sidan dörren som ville ut. Jag backade ut mot gatan samtidigt som jag öppnade dörren åt den kvinna som jag spärrat vägen för. Med en förskrämd blick på mig gick hon fort förbi, så att jag sveptes in i en pust av öl, tobak och parfym redan innan jag själv kommit innanför... Read More

8. Im wunderschönen Monat Mai

  Väl ute på gatan tände jag en cigarett. Jag hade egentligen ganska god tid på mig. Göran brukade alltid komma för sent; han uppskattade dessutom när andra visade samma svaghet som han själv. Men eftersom jag däremot alltid haft ett neurotiskt förhållande till detta med att passa tiderna, så kunde jag sällan tvinga mig att komma mer än fem minuter för sent, oavsett mötets dignitet. Men det här var dagar då saker och ting i tillvaron ändrade karaktär och... Read More

7.Punctus contra punctum (1)

Rumstelefonen. Skit också, jag hade glömt dra ur sladden. Just när jag började kunna känna doften av kokta pilmeni med sojasås. Men nu var det ändå förstört. Illusionen var bruten. Jag svarade. Surt. ”Mm. Adrian…” Barytonklang. ”Tjena fan!” Det var Göran. ”Hej du” sa jag matt, men nu mindre surt. ”Läget? Du låter suicidal på tonen. Är det Beethovenläge i dag? Ta-ta-ta-taa, ta-ta-ta-taa!!” Han basunerade ut den första frasen ur femte symfonin... Read More

6. Klimschgasse 37

Då bussen närmade sig Wiens utkanter, grep vår kördirigent mikrofonen. Eeva -Siri var en imponerande kvinna, såväl i sin konstnärliga kapacitet som i sin fysionomi. Hon hade oproportionerligt långa armar till sin ganska korta kropp, vilket gjorde henne en smula lik en blond gorilla då hon dirigerade. Men en ofattbart begåvad och känslig gorilla. Hon hörde till det fåtal lärare på musiklärarlinjen som faktiskt hade en egenartad och stark relation till Musiken. Eeva-Siri... Read More

5.”Il faut faire Proust avant de faire Kafka…”

Jag drömde om jättelika, svävande bakåtvända mördarkepsar. Yo, mothafuckin’ sorry- ass-composah, we’re comin’ to get ya… Klockradion hade stått på i minst en halvtimme. Jag hade glömt ställa in P2 innan jag glidit in i min komaliknande sömn. Det finns inget som kan få mig att försova mig som vissa former av populärmusik. En dynamiskt nivellerad musik som rör sig med samma musikaliska rudiment, om och om igen. Formens implosion. Språkets detronisering.... Read More

4. Den Wein, den man mit Augen trinkt (2)

Efter min och Carls korta utflykt in i ett allvar som med Carl aldrig kunde bli långvarigt, förlöpte kvällen under en aldrig sinande kaskad av anekdoter ur hans tonsättarbana. En middag bestående av sill, potatis, nubbe och öl följdes av ett obligatoriskt parti carambole. Till slut somnade Carl i en fåtölj, fortfarande med ett konjaksglas i handen. Jag lirkade försiktigt loss glaset, ställde undan det och smög till sist ut i vårnatten. Jag hade inte hållit jämna... Read More

3. Den Wein, den man mit Augen trinkt (1)

”En BOK? Adrian för helvete!” Carl, min gamle lärare, tog av sig sina tjocka glasögon och bligade misstroget och irriterat på mig. Under den timma som förflutit mellan repetitionen och vårt avtalade möte, hade jag fattat ett beslut. Jag ville få upp vittringen på glädjen igen. Den emotionella, kombinatoriska och artikulativa upptäckarlust som dragit mig med sådan kraft in i tonsättaryrket. Likt en frälst kunde jag med lätthet minnas det datum jag beslutat... Read More