OM FREDRIK ÖSTERLING

Jag föddes i Gällivare i februari 1966. Uppvuxen på bred front: i Gällivare, Paris, Tornedalen och Uppsala. Språk kom av uppenbara skäl bli ett huvudintresse vid sidan om (och tillsammans med) musiken. Studerade först för att bli musiklärare med trumpeten som huvudinstrument. Men då hade jag redan gripits av komponerandet. Så efter ett antal års studier i Göteborgs för bl.a. Lars Johan Werle, Ole Lützow Holm och den alltid närvarande Lennart Hall, började jag på allvar utforska min egen musik. Parallellt med detta började jag också skriva texter. Först försiktiga översättningar och korta programkommentarer. Sedan debattartiklar. Till slut utredningar. Genom detta arbete hade jag också hittat in i kulturpolitiken och fått ännu ett arbetsfält: kulturadministratörens. Under pandemin började jag överväga ett nytt vägval. Nämligen att ägna mig åt att arbeta med frågor som kopplar upp sig mot mitt samiska ursprung. Och det blev ett ordentligt spårbyte, för såväl mig som min familj.

Sedan augusti 2021 är jag kanslichef på Sametinget.  Min privata blogg kommer därför mindre handla om ”mitt liv i musiklivet” och därmed anknutna debattinlägg, men desto mer om hur det är att flytta tillbaka norrut. Hur Norrbotten är så mycket mer än den gängse stereotypa bilden. Och hur man kan balansera ett liv som kanslichef med en stor familj, ett aldrig sinande kreativt sug som driver mig att alltjämt komponera och skriva böcker. På det sättet kommer givetvis musiken in i bilden. Min elfte opera, med text av Bengt Pohjanen och Carina Henriksson har premiär i juni i år, 2022. Min spänningsroman Ond Musik kommer under samma år ut på tyska under namnet ”Maestro”.  Många funderingar kommer säkert om att jobba med många olika ”discipliner” – något som faktiskt kännetecknar en del av den samiska kulturen och traditionen. Att komma hem till Sápmi var lite av en ögonöppnare i det avseendet. Efter att under nästan ett helt yrkesliv känt mig som en anomali för att jag gjorde många olika saker, har jag landat i en miljö där det är rätt självklart …