De fyra årstiderna revisited

Efter en tids textskrivande, som bland annat innefattat det stora nöjet att få lyssna till (och försöka beskriva) musik skriven av begåvade tonsättarkollegor, ska jag nu ge mig i kast med komponerandet av musik igen.

Sammanhanget är kul: beställningen kommer från ett nordiskt gäng musiker, med danske accordeonvirtuosen Andreas Borregaard i spetsen. Tillsammans med sina kollegor – som trakterar gitarr, piano, kontrabas och violin – har han gett sig i kast med att beställa en ny Fyra årstider. Gänget tyckte också det skulle vara festligt om deras egen sammansättning skulle kunna avspegla sig bland tonsättarna. Fyra tonsättare från fyra länder skriver varsin sats. Förutom jag själv är det Färöingen Sunleif Rasmussen (som fick Nordiska Rådets musikpris för ett antal år sedan), MArtin Rane Bauck från Norge samt Rasmus Zwicki från Danmark.

Vivaldis Fyra årstider är kanske en av sin tids mest avancerade försök i genren programmusik – musik som försöker beskriva något utommusikaliskt. Jag har tilldelats Sommaren. Självklart kommer jag också att gripa mig an arbetet ur ett programmusikaliskt perspektiv.

Kanske får det bli ett svettigt relationsdrama som utspelar sig på en familjecamping i Östergötland. Eller för den delen en somrig skälmroman som utspelar sig i Visby – en klingande version av delar av romanen Jack, kanske. Eller en rafflande bataljmålning av de engelska biologerna som samlar vallhumledrottningar för inplantering på den regniga ön. Eller, eftersom accordeonet är med, varför inte en detaljerad skildring av den svenska nationaldagen – varför inte det mångkulturella nationaldagsfirande som Selimovic hävdar ägt rum i sällskap med Hassen Khemiri. Och som Hassen Khemiri förnekar ägt rum. Skulle vara spännande att fantisera fram hur detta icke-möte låter. Alltnog. Svaret kommer i höst då verken uruppförs i Färöiska Torshávn.

Lämna en kommentar