I mitt senaste blogginlägg kommenterade jag den troliga utgången av interpellationen till Kulturministern angående Marinens Musikkårs överlevnad och framtid. Jag skrev bl.a. så: ”Budskapet kommer peka på att det är Blekinges ansvar. Om Blekinge vill betala, kan staten kanske bevekas ge sig in genom kulturbudgeten.”
Jag tycker inte alltid det är kul att ha rätt. Detta är ett sådant tillfälle.
På Kulturnytt kommer så ett första budskap från ministern.
Där framgår att man menar att Marinen står emot satsningarna på det fria musiklivet.
I klartext betyder det att staten inte själv vill röra i de åtaganden man redan har på institutionssidan.
Beslutet – som jag också förutspått i mitt tidigare inlägg – menar man ligger hos regionen.
Resonemangsmässigt är det svårt att se att följden av ett eventuellt stöd för marinen ur kulturbudgeten måste bli att det fria musiklivet får stryka på foten.
Men genom den modell man nu valt för fördelning av statliga pengar, så kan man säga att de sitter fast i överenskommelserna med regionerna. Statens möjlighet att agera dynamiskt och arkitektoniskt kan sägas vara beskuren.
Men det går, även tekniskt.
Det handlar om vilken typ av förhandlingar man är villig att ta och vilken sorts analyser man är beredd att göra.
Inget annat.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=478